Idag hade vi genomgång av det kommunpolitiska princip- och handelsprogrammet i Västerås. Det är många punkter som ska bockas av och vi i Västerås vill även regnbågsfamiljernas väl.
Här är lite funderingar kring det här med lycka, livskvalitet och BNP:
Bruttonationalprodukt (BNP) per capita är ett mått på livskvalitet enligt många ekonomer. Med det menas den samlade omsättningen av varor och tjänster per person i ett specifikt land mätt i pengar. Ju mer pengar vi har, desto lyckligare är vi, hävdas det. Sedan finns det ett land som heter Butan som istället för BNP mäter bruttonationallycka. I Butan är regeringen rädd för att efterlikna västs strävan efter pengar. Sedan finns människor i världen som förkastar all mätning av livskvalitet med pengar och önskar en ny typ av ekonomi. Andra vill istället omvandla all mätning till pengar, t.ex. nyttan av att anlägga en väg där människoliv och olika åsikter omvandlas till kronor.
Frågan återstår ändå, vad är livskvalitet? Om vi mäter med pengar blir inte frågan löst. Vi måste först använda pengarna till att köpa en vara eller tjänst för att livskvaliteten ska öka. Lika värdefullt som pengar är att barnen mår bra, hälsa, en bra miljö och tillgången till mat. Det är svårt att mäta dessa resurser med pengar. Min mening är istället att det till och med är fel att mäta hälsa och miljöstatus i pengar om syftet är att visa den rådande livskvaliteten. Det är dock tillrådligt om syftet är att mäta effektivitet i förhållande till insatta resurser, till exempel kostnaden för alla sjukskrivna i ett specifikt land.
Sammanfattningsvis anser jag att lycka kommer av att ge och tjäna sin omgivning. Den som bara tänker på sig själv och sitt eget väl blir sannolikt inte lycklig. Däremot är det en förutsättning att man har pengar, mat på bordet och ett tak över huvudet för att få livskvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar