Här kommer lite funderingar som ska bli politik och kanske debattartikel i VLT. Jag vill att Västerås Mälarstrand bli tillgänglig för rörelsehindrade också. Funderingarna är egentligen ett mail till andra politiker.

"Idag är det svårt att ta sig med rullstol, rollator osv. om man vill uppleva hela Västerås mälarstrand. De flesta människor rör sig fram och tillbaka utmed Öster Mälarstrand men denna sträcka skulle kunna bli betydligt längre. Ett förslag är att i första stadiet göra stranden tillgänglig för rullstolar från Framnäsbadet till hamnen.
Det som behövs är ordentliga spänger och förbättrade gångstigar vid Notudden. Stigarna kan förstärkas med grus eller hårdgjord yta. Sedan gäller det att göra det attraktivt förbi Kokpunkten bort till Lillåudden. Lillåuddens sydöstra sida behöver fixas till också.

Om man är ny i staden är det rätt svårt att hitta de fina stråken. Det skulle också behövas skyltar så att folk hittar rätt. Miljön bör "bjuda in" till promenad. Det lockar även turister och vanligt folk.

Ett annat problem är att hemlösa samlas vid Nodudden sommartid. Dessa måste få tak över huvudet av Staden. Idag vågar inte familjer uppehålla sig vid Nodudden sommartid pga läskiga typer. Vi har lovat "tak över huvudet garanti" och detta måste uppfyllas även sommartid.

Idag är det väl sagt att dessa problem ska lösas i och med att vi bygger ut mälarstranden. Men byggtakten är långsam. Det vore bra om vi kan prioritera tillgängligheten nu och få till schyssta promenadstråk som även rörelsehindrade klarar. Det torde även locka folk att flytta till området."

Jag ska nu prioritera dessa frågor och förhoppningsvis kan de bli lösta till sommaren. Det är flera nämnder som är ansvariga vilket gör det extra svårt. Men jag vill driva en helhetspolitik och då måste man samarbeta över gränserna. Att säga "detta är inte mitt ansvarsområde" är att abdikera från sitt politiska ansvar. Varje politiker måste vara beredd på att ta tag i problem.

Vad är livskvalitet och lycka?

Idag hade vi genomgång av det kommunpolitiska princip- och handelsprogrammet i Västerås. Det är många punkter som ska bockas av och vi i Västerås vill även regnbågsfamiljernas väl.

Här är lite funderingar kring det här med lycka, livskvalitet och BNP:

Bruttonationalprodukt (BNP) per capita är ett mått på livskvalitet enligt många ekonomer. Med det menas den samlade omsättningen av varor och tjänster per person i ett specifikt land mätt i pengar. Ju mer pengar vi har, desto lyckligare är vi, hävdas det. Sedan finns det ett land som heter Butan som istället för BNP mäter bruttonationallycka. I Butan är regeringen rädd för att efterlikna västs strävan efter pengar. Sedan finns människor i världen som förkastar all mätning av livskvalitet med pengar och önskar en ny typ av ekonomi. Andra vill istället omvandla all mätning till pengar, t.ex. nyttan av att anlägga en väg där människoliv och olika åsikter omvandlas till kronor.

Frågan återstår ändå, vad är livskvalitet? Om vi mäter med pengar blir inte frågan löst. Vi måste först använda pengarna till att köpa en vara eller tjänst för att livskvaliteten ska öka. Lika värdefullt som pengar är att barnen mår bra, hälsa, en bra miljö och tillgången till mat. Det är svårt att mäta dessa resurser med pengar. Min mening är istället att det till och med är fel att mäta hälsa och miljöstatus i pengar om syftet är att visa den rådande livskvaliteten. Det är dock tillrådligt om syftet är att mäta effektivitet i förhållande till insatta resurser, till exempel kostnaden för alla sjukskrivna i ett specifikt land.

Sammanfattningsvis anser jag att lycka kommer av att ge och tjäna sin omgivning. Den som bara tänker på sig själv och sitt eget väl blir sannolikt inte lycklig. Däremot är det en förutsättning att man har pengar, mat på bordet och ett tak över huvudet för att få livskvalitet.